Yes
Jag har tidigare på den här bloggen skrivit om Genesis, och i det här inlägget ska vi titta närmare på ännu ett brittiskt progressivt rockband: Yes.
Yes grundades i London i slutet av 1960-talet. Redan från första början visade de tecken på att bli ett tekniskt kompetent rockband. Det var dock i samband med att de såg en spelning med King Crimson som de kände att de var tvungna att höja ribban ytterligare. Målsättningen var att höja ambitionsnivån i deras kompositioner, samt bli mer samspelta som band.
1969 släppte de debutalbumet ”Yes” och blev tillsammans med Led Zeppelin valda av tidningen Melody Maker som de två band som hade störst potential att slå igenom.
På tal om att släppa ett debutalbum. Om du som läser detta själv håller på med musik kanske du känner till något om hur det gick till att spela in musik när Yes startade. Standarden då var att man spelade in på rullband med mellan 8-16 kanaler. Och man var förstås tvungen att göra det i en stor, dyr studio. Nu är det helt andra tider. Nu räcker det med att du har en macbook pro 13 för att du ska kunna göra inspelningar som är minst lika ambitiösa som de som då spelades in i enorma studios.
Bandets mest klassiska era torde vara från början till slutet av 1970-talet. Det var då keyboardisten Rick Wakeman blev medlem av bandet. Hans tekniska kompetens gav dem möjligheten att arrangera låtar på ett sätt de inte kunde tidigare. Han kunde växla mellan flertalet tangentinstrument inom loppet av några takter vilket gav dem fler musikaliska färger att leka med. Yes firade nyligen 50-årsjubileum och är aktiva som band än idag.
