Fläsket brinner igen

Borlänge

 

2003 återuppstod det legendariska bandet Fläsket brinner. Tanken var en enda spelning, men responsen var så god att de lät stekpannan stå på spisen ett tag till.

 

På måndag kan man höra deras sinnesutvidgande blandning av rock, jazz och folkton på Bolanche i Borlänge.

 

 

Det finns progg och det finns progg. I dag förknippar de flesta proggen med plakatpolitik och propaganda, men den hade också ett annat ansikte. Där det progressiva främst handlade om musiken, inte budskapet.

 

Fläsket brinner hörde till den senare strömningen och trummisen Erik Dahlbäck har inte mycket till övers för politrukerna i 70-talets musikliv.

 

-När vi började spela så fanns en upptäckarglädje och en öppenhet i musiken, men efter ett par år så dök det upp folk från framför allt Malmö och Göteborg, som kapade begreppet.

 

-De lät ju mer som dansbanden som låg på svensktoppen, det var bara texterna som skilde. Vi kom ju från jazzen. De blev ju en del stridigheter och rätt mycket skitsnack. "Drogband" kallade de oss -oerhört orättvist och tråkigt, säger han, även om han medger att allt inte gick lika städat till som när bandet spelar i dag.

 

Hoola Bandoola & Co tog i alla fall över och den progressiva musiken hamnade i bakvattnet.

 

-Vi försvann på nåt vänster, det kändes som om vår tid var borta.

 

Erik Dahlén håller heller inte med om att de var opolitiska, trots att de ibland skälldes ut för att spela imperialistisk musik.

 

-Bara att spela under de förutsättningar vi gjorde var ett ställningstagande.

 

När bandet återförenades 2003 var det originalsättningen som stod på scenen och gjorde en, enligt Dahlbäck, halvkrattig spelning.

 

-Sedan rullade det på. När det blev lite mer allvar ville inte alla vara med. Det är svårare att få ihop allt nuförtiden.

 

Dagens upplaga av Fläsket brinner består av de två originalmedlemmarna Bengt Dahlén, gitarr och Erik Dahlbäck, trummor, samt Göran Lagerberg, bas, Anders Ekholm, saxofon och Thomas Jutterström, orgel och elpiano.

 

-Det är i mitt tycke den bästa upplagan. Den känns bäst och har bra förutsättningar. Idealen och sättet att spela håller vi kvar vid fortfarande. Det är mycket improvisation och vi tillåter oss att breda ut oss rejält.

 

När bandet spelar är publiken förvånansvärt ung, tycker Dahlbäck.

 

-Vi var lite skraja att vi skulle få se samma folk som förr, fast med färre tänder och större mage, vi hade inte räknat med att medelåldern skulle vara så låg som den är. Oftast spelar vi ju på jazzklubbar nuförtiden också.

 

Nu försöker de att komma i gång med låtskrivandet och planen är att spela in en skiva.

 

-Vi har till och med pratat om att ha sång med på någon låt, i och med att vi har Göran Lagerberg med nu.

 

I Borlänge har de aldrig spelat och den enda dalaspelning han kommer ihåg var ett katastrofalt gig på Hjortnäs brygga. Publiken bestod av ett tiotal måttligt intresserade Hjortnäsbor. En av medlemmarna hade dock stoppat i sig något hallucinogent preparat och såg framför sig hundratusentals jublande människor.

 

-Rikskonserter gjorde en del märkliga satsningar på den tiden och för en gångs skull kändes det som om det inte var vårt fel. Men det var en oförglömlig upplevelse. Jag har aldrig träffat någon som var där. Kanske kommer det någon till spelningen på måndag.

 

 

 

 

Anders Gustafsson

 

Falu kuriren 28/4-06