KULTUR | NÖJE | NYHETER

MÅNDAG 3 OKTOBER 2005

 

Fläsket brann på Studenternas hus

Brukar inte vara svag för jazzhybrider, men Fläsket Brinner gör fullkomlig musik.
Den är både själfull och drömsk. Stycken av svävande jazz, hård och mörk rock nästan helt utan sång kombineras med säkerhet.

 

Tidlösa melodislingor från Fläsket Brinner. Bengt Dahlén på gitarr borde dock sluta sjunga de få rader han gjorde under spelningen i lördags.<br />Foto: Jens Werner

Tidlösa melodislingor från Fläsket Brinner. Bengt Dahlén på gitarr borde dock sluta sjunga de få rader han gjorde under spelningen i lördags.
Foto: Jens Werner

MUSIK
Fläsket Brinner
Studenternas hus, Eskilstuna

När väl gitarristen Bengt Dahlén sjunger är det bara pinsamt plågsamt. "åh, vad det är skönt att pippa", eller "med en enkel tulipan på bemärkelsedan" är vad han får ur sig.

Lekfulla kombinationer
Håller med trummisen Erik Dahlbäcks sköna kommentar i det här fallet. Det sjungs redan överallt i alla sammanhang.
När Fläsket Brinner i stället släpper fram lekfullheten och kombinationerna med instrumenten, växlar lugna med vilda partier blir jag helt tagen av de tidlösa melodislingorna.
Så kommer en man fram till mig. Han säger att Erik Dahlbäck är Sveriges bästa trummis. Skriv det, uppmanar han. Okej, Erik Dahlbäck skapar ett driv i musiken som är värt en hyllning men det är ändå helheten som är bandets stora styrka. Att alla instrument verkligen gör sitt för att ge musiken dess udda karaktär.

Bandet är musikhistoria
De har inte alltid varit sams. Men det är en förhoppning att de aldrig slutar bjuda på det som en gång började under Gärdesfesterna i Stockholm. Fläsket Brinner kommer alltid ha en plats i svensk musikhistoria, det bevisas i kväll.
Ju bättre musiken blir, desto fler lämnar Kåren. När det till slut inte är fler än ett tjugotal personer i lokalen tackar Bengt Dahlén entusiasterna som snällt sitter kvar under lördagsnatten.
Det är läge att tacka Fläsket Brinner också.

 

Jens WernerJens Werner
jens.werner @ ekuriren.se