1973

På hösten –72 hade vi gjort en provkonsert för rikskonserter.
Den hade tydligen gått bra för på hösten –73 fick vi en två veckors skolturné i och kring Jönköping. Med på den här turnén var Bengan, Per, Gunnar, Bill och jag.
Någon på rikskonserter hade dock inte tänkt tillräckligt långt för alla spelningarna var lagda för mellanstadiet.
När högstadieeleverna såg bussen komma till skolan och upptäckte att de inte skulle få lyssna blev det ett jävla liv.
På någon skola ockuperades aulan och rektorn fick krypa till korset och arrangera en extra konsert. Jag vill minnas att det blev ytterligare extrakonserter på några skolor.
Skolturnén började annars inte bra.
När vi kom till första skolan upptäcktes att trummorna fattades.
De var kvar på Metronom studion i Stockholm (Gunnar och jag hade haft en inspelning dagarna före med min brorsa och Sigurd Ågrens orkester).
Av någon anledning hade vi med oss en gammal militärbas trumma som jag hade köpt på ÖB.
Så första dagens två gigg spelade jag på den och rasslade på en tamburin.
Sättningen blev med detta något udda.
Saxofon, Gitarr, Bas, koklocka/congas och bastrumma/tamburin.
Det lät inget vidare.
Nu gjorde det inte så mycket, snarare tvärtom, för det blev inte så mycket spela av.
Straxt innan första gigget påminde de utsända kontrollanterna från rikskonserter oss om att spelningarna skulle vara pedagogiskt upplagda.
Vi skulle förklara på ett lättfattligt vis hur det gick till när vår musik skapades.
Det här hade alla förträngt, så det blev till att improvisera.
Bengan kände sig manad.
Innan vi började tog han några inspirationsfrämjande bloss och satte igång.
Jag vet inte hur det gick till men effekten av det totalt förvirrade snacket som följde och den underliga instrumenteringen gick tydligen hem hos rikskonsertfolket.
De åkte nöjda tillbaka till Stockholm. Andra dagen var allt som vanligt igen.
Trummorna var tillbaka och vi skippade det pedagogiska snacket.

Vi hade beslutat att köpa en buss.
En stor.
Per hade fått syn på en annons i Dagens nyheter om en buss som skulle kosta 10.000:-. Den
fanns i Sundsvall.
Vi hade spelning någonstans norröver och skulle på vägen passa på att titta på den.
På väg upp stannade vi och tankade i Valbo (utanför Gävle).
Under tankningen passade vi på att pissa i en skogsslänt bakom macken. Någon (Gunnar?)
orkade ta sig ända upp på toppen av slänten och fick syn på ett bussgarage.
Vi var så inne i bussfunderingar att det inte tog många sekunder förrän alla hade tagit sig upp och stod och studerade bussbeståndet.
Det var uteslutande nya fina bussar.
Medan vi står där kommer ytterligare en ny skinande buss in för att parkeras.
Vi började pumpa chauffören om det möjligen fanns några äldre exemplar som var till salu.
Det trodde han att det fanns och gav oss telefonnumret till ägaren av bussbolaget.
Vi ringde till ägaren som bekräftade att det fanns en äldre ombyggd vänstertrafiksbuss som han hade som reserv. Den kunde han sälja billigt.
Av någon anledning minns jag att den kostade 4700:- . Vi sa att vi skulle fundera på saken och höra av oss. Sedan drog vi iväg till en spelning som jag inte minns någonting av.
Mina och de andras tankar cirklade kring en buss som ingen av oss sett men som vi i tankarna redan hade börjat att inreda. Den stackars Sundsvallsbussen var redan bortglömd.
Naturligtvis köpte vi bussen.
Per och Bill tog sig till Valbo med ett kuvert med 4700:- dängde det på bordet och sa att de ville ha rabatt. Det fick de också, två blankslitna reservdäck.
Per och Bill körde ner bussen och vi andra fick se den för första gången.
Den var röd, den var lång, den såg för jävlig ut. Men vi gillade den i alla fall.
Det var nödvändigt med lite ombyggnad för att göra den möjlig att använda.
Jag bodde i Valla vid den här tiden och hade kontakt med en kille som lagade bilar på fritiden. Vi körde ut bussen till honom och började meka. De bakre stolsraderna måste tas bort.
För att göra detta var det nödvändigt att dra om rören till värmen.
Vatten tappades ur system, svetsar svetsade, det skruvades det skifftnycklades det hamrades och sågades. Till slut hade vi fått ett lastutrymme längst bak. Puh.
Tyvärr tänkte ingen på att fylla på glykol i värmesystemet.
Detta visade sig få tråkiga konsekvenser. Vi stack direkt från verkstan ut på norrlandsturn’e.
Det var vinter och kallt. Det ville inte bli någon riktig värme i bussen.
Det visade sig att värmesystemet hade frusit. Innan Uppsala var vi stelfrusna och stannade på en byggfirma och köpte frigolitskivor att sitta på.
Första gigget var i Gävle, sedan gick turnén vidare längst kusten ända upp till Haparanda.
Det var en rejäl turné, nästan två veckor. Det var skitkallt ute och ingen värme alls inne i bussen. Det här var den sista turnén jag gjorde med Fläsket innan jag slutade.
Jag lyckades att förtränga bussen totalt tills jag något halvår senare började söka efter en militärbastrumma som hade kommit bort.
Jag erinrade mig att jag senast hade haft den i samband med fläsket och kollade med Per om han sett den. Efter lite detektivarbete hittade vi den på europafilm, den och bussen som fortfarande stod parkerad där.
Allt var sönderslaget i bussen, den hade använts som toalett m.m. men bastrumman var kvar och hel.
De blankslitna reservdäcken täckte kostnaderna för bärgningen till skroten.

När Bosse och Bobo började i bandet bytte vi delvis repertoar.
Vi körde in en hel del Bosse teman och en del låtar i udda taktarter (från början Turkiska folklåtar) som Maffy Falay arrangerat plus delar av vår gamla repertoar.
Men nu började det blåsa andra vindar inom musikrörelsen det märktes t.ex. när vi spelade på Hagahuset i Göteborg, ett ställe som vi hade varit populära på, plötsligt var publiken uppenbart kallsinnig. Mellan två låtar skrek någon ”jävla coktailmusik”.
På något sätt var öppenheten inför musiken borta hos publiken.
Det hade också kännts av när vi ringde för att ragga spelningar.
Det första man frågade efter var om vi hade politiska texter.

I samma veva kontaktade en kille från, jag tror det var musikföreningen Nacksving, oss för en turné.Meningen var att vi skulle vara tre band.
Vi, Nynningen och ett band från Skåne som hette Bokskogen.
Vi fick ett ekonomiskt förslag med summor som vi aldrig hade varit i närheten av.
Vilket resulterade i den något ovanliga sitsen att vi prutade ner gaget.
Vi var ovana att förhandla om gager ofta fanns det behjärtansvärda anledningar för att vi skulle spela gratis. Det kunde vara stödspelaningar för nystartade föreningar eller annat.
Föreningar som denna hade blivit grundpelare i musikrörelsen och eftersom vi varit med från början kändes det självklart att ställa upp.
Men nu började det gå upp för oss att situationen var förändrad.
Killen var tydlig, han ville anlita oss som publikdragande namn.
Det framgick ganska tydligt att han inte ansåg oss riktigt rumsrena.
Det här sved i skinnet.
Men det skulle svida ändå mer på ett annat sätt.
Turnén var extremt uselt förberedd. Marknadsföringen var närmast obefintlig.
Efter bara någon enstaka spelning reducerades antalet band till att bara vara vi och Nynningen. När turnén pågått ett tag var det uppenbart att vi skulle få svårt att få ut några pengar.
Så blev det också. Vi fick bara ut en liten del av det från oss nerprutade gaget.
Men som plåster på såret fick vi en skriftlig ursäkt i tidningen Musiken Makt.
Tack.

Här slutar jag nu. Kanske att minnet har mer på lager. I så fall fyller jag på.
Några personliga reflektioner.
Jag tycker att vi i våra bästa stunder var ett bra "live band ".
Till stor del har det att göra med den positiva atmosfär av samhörighet mellan band och publik som var unik för den här perioden.
Det kommer inte riktigt fram på skiva.
Många med mig tycker att den "progressiva" musikrörelsen i sin ursprungliga utformning ,där det fanns en öppenhet mot alla möjliga musikformer och där alla var välkomna att delta efter bästa förmåga , att den rörelsen dog ut i och med de "politiska" banden från i första hand Malmö och Göteborg, mer eller mindre tog över scenen .
Plötsligt var öppenheten som bortblåst, musiken började låta misstänkt likt den musik som spelades på olika "topplistor", dom mest uppmärksammade grupperna började kunna konkurrera kommersiellt med dansbanden osv.
Som sagt detta är mina personliga åsikter.

1973
Spelningar:
Mina anteckningar är lite förvirrande. Jag spelade samtidigt med Fläsket, Nature och Mikael Ramel. Tveksamheterna kanske går att rätta till så småningom.


Januari
19 Jacobsberg ungdomsgård
26 Karlskrona Gunnar Bengan Stefan Höglund (bas) Mikael, Bill och Jag
27 Lund samma
28 Höör samma

Februari
10 Speak easy Stockholm ?
19 Norrtälje fängelset ?
21 Kåren ?
22 Stadsmuseet Stockholm ?
28 Malmö ?

Mars
1 Malmö ?
2 Linköping ?
Tranås ?
3 Eskilstuna ?
17 Göteborg Que ?
18 Ulrisehamn ?
19 Radion


Oktober
8-19 Jönköping rikskonserter,skolturne’

November
9 Teater 9 Stockholm Gunnar Bengan Bosse Per Bill Jag
10 Gävle samma
11 Söderhamn
12 Östersund
14 ?
15 Skellefteå
16 Boden
17 Luleå
18 Haparanda
19 Piteå
20 Härnösand
22 Örnsköldsvik

Spelningar jag var med på efter 1974


1977

Mars
4 Bergsten musik(Gunnars variant av fläsket) maria hissen Stockholm

Oktober
28 Lund med Fläsket
29 Linköping samma

1978

Juni
13-15-16 moderna museet Bengan Thomas Jutterström? Per, Bill, classe jansson och jag

December
18/19 Nånstans, framgår inte var


Jag har inga uppgifter från 1980.

1981

Januari
10/11 Katrineholm och Örebro, Thomas Jutterström, Bengan, Per, Bill och jag

Juni
5-6-7-8 moderna museet, Thomas Jutterström, Bengan, Per, Bill och jag